En gång i tiden var facket en språngbräda för många klyftiga personer av arbetarbörd. Helt enkelt ett sätt att få göra karriär utan universitetsstudier. En stor fördel med detta var att många fackliga ledare verkligen hade jobbat på golvet och inte värvats eller anställts av Förbundet. Det kanske är så idag också men det känns inte så och det märks inte. Nej det känns mer som att klyftan bara ökar mellan LO-pamparnas värld och arbetarnas. Ofta säger förbunden till sina medlemmar hur dom skall tycka och verka i stället för att verkligen lyssna till vad medlemmarna verkligen vill. En omtvistad ledare från för var den bufflige dalmasen Hans Ericson.
Hans Ericson växte upp i Ludvika och jobbade som Taxichaufför fram till 1958 när han blev transports ombudsman för Dalarna. 1968 valdes han till Förbundsordförande och det var början på en lång och stormig period i förbundets historia. Hans första strid ledde till att stuveriarbetarna uteslöts ur transport 1972 ock fick bilda det egna förbundet Hamnarbetarförbundet. Hans var en man som aldrig drog sig för konflikter. En gång lyckades han få Internationella Transportfederationens 6,5 miljoner medlemmar att utföra sympatiåtgärder när 20 maskinbefäl strejkade på Waxholmsbåtarna. Det var rediga tag det speciellt om man tänker på Vårdförbundets eländiga mjäkighet i den nyss avslutade Sjuksköterskestrejken. Men Hans Ericson var icke okontroversiell. Nyåret 75-76 semestrade han på Kanarieöarna trots att LO-ledningen hade förespråkat en bojkott av Spanien som en protest mot General Francos Fascistiska regim. Inte nog med det, han valde att semestra på en anläggning som ägdes ut av ärkefienden Svenska Arbetsgivarföreningen. Skandalen var ett faktum och när bilderna på honom iförd badbyxor, supandes och rökandes cigarr visades i svenska tidningar var liksom figuren och myten skapad. Nu hade det svenska folket fått en bild av en äkta fackpamp. Ericsons försvar var att han var i Spanien för att ha hemliga förhandlingar med Spanska fackföreningsmän och därför måste allt verka som en vanlig turistresa. Det blev inte bättre när det visade sig att flygbolaget Scanair hade betalt resan. Ett företag som var mycket beroende av goda relationer till Transport. Men på något vis redde han ut denna storm också och fortfarande hade han ett ganska stort förtroende i bland sina medlemmar. Ericsson uteslöts ur LO-styrelsen officiellt för att att han hade deltagit i för få möten. Skitsnack var hans snabba svar, det klart det var för att jag var till Spanien! När han sedan fyllde 50 bjöd han ett stort antal gäster på kalas i Spegelsalen på Grand Hotell där förövrigt Rönnas Treo har spelat och av slump var det på en tillställning arrangerad av Åkeriförbundet alltså Transports motpart. Hasses kalas betalades förstås av förbundets medlemmar. Klart en bra ordförande måste ha ett fint partaj.
1980 hade tiden kommit i kapp Hasse och han blev den förste Förbundsordföranden i svensk facklig historia som har fått sparken och blivit utesluten ur sitt förbund. Orsaken var att han och vice ordföranden Alvar Åslund hade fifflat med sina resetraktamenten för att få mer klirr i kassan. Eriksson svar var att stämma Transport i Domstol en strid som han senare förlorade. Säga vad man vill om Hans Ericson. Han var en riktig buffel och saknade bevisligen ibland omdöme. Men han stred faktiskt för sina medlemmar och tordes sticka upp mot LO-ledningen. Vilket gjorde att han trots alla skandaler faktiskt var ganska populär bland sina medlemmar. Jag menar inte att att dagens ombudsmän skall vara som Hasse men lite jävla stake kunde de väl visa någon gång!!! Eller hur?
Treon presenterar historien om Ludvikas Jimmy Hoffa!!!!
Hans Ericson!!!